Sandras blogg

kolla vad klockan är(ja, jag vet att tiden är tidigare än vad egentligen är), och jag ligger i sängen o försöker sova. Men det går inte jag är orolig. Gubbens plan vart försenat och ja vet inte när hans plan landar vet bara att ja saknar honom o ja längtar till ja åker och väcker honom med en massa pussar i morgon.

Vill bara krama om honom och höra honom säga att allt blir bra, längtar till ja e mig själv igen. Vill kunna skratta och känna glädje igen. Min kille e underbar, jag vet att oavsett vad som händer finns han alltid här, han e en av få som vet hur man kan få mig att skratta, gråta, känna mig ensam, känna att hela världen e min bara på några minuter, han känner mig så Jäkla bra. Jag har varit dum, hemsk sagt och gjort saker ja inte borde han har förlåtit mig och jag honom. Juh mer jag är med honom desto mer älskar jag honom och inser att han e den rätta för mig.

Visst har vi varit tillsammans i fyra år men alla fyra har inte varit lika underbara. Dem två första åren va ganska jobbiga, vi e ganska lika ja o han, lika envisa. Vi kunde inte vara med varandra samtidigt kunde vi inte vara från varandra. Men till slut bestämde vi oss för att satsa helhjärtat på detta förhållande och det va det bästa vi kunde göra.

Hur har d varit i era förhållanden? Började det bra och det hela började gå neråt, eller tvärtom som det var för mig? Berätta gärna! Ligger verkligen och försöker göra allt förutom att sova, men hoppas hjärtat hör av sig nu så ja kan få sova.

Men sov gott på er