tankeställare
Medan jag sitter och läser min litteratur till skolan och finner citatet från förra inlägget i texten börjar tankarna vandra vidare.
Hur kommer det sig att man ofta sig Ja, när man egentligen inte kan, eller vill? Är det inte bara lättare att bara säga Nej på ett ödmjukt sätt? Varför ska vi ha så svårt för att säga nej? Är det för att vi är för snälla, eller att vi är rädda för den andra personen?
Jag personligen har lärt mig att säga nej med tiden, ja kunde inte säga nej för ungefär 1,5 år sedan, jag var alltid den som gjorde allt jobb oavsett vart det var. I skolan kunde jag göra alla grupparbeten helt ensam, på jobbet kunde jag ta på mig alla arbetsuppgifter. Men med tiden har jag lärt mig att säga nej, till en början kunde det handla om t.ex. vad killen ville äta, och ja sa ifrån när jag inte var sugen på det, sen vågade jag säga att jag var sugen på vissa saker, (Han visste om att jag inte kunde säga nej och han försökte verkligen få mig att säga nej).
Men nu kan jag säga ifrån, jag kan säga nej! Även fast det handlar om "stora"(för mig stora) saker, som t.ex. ett grupparbete, alla vet att ja inte gör allt längre. visst ställer jag upp om de behöver hjälp men aldrig att jag gör någon annans del, detta har lett till att jag blivit mer självsäker i mig själv, jag vågar stå på mig själv!
Är det ågon av er som har/har haft svårt för att säga nej? Om ni har, vill ni ändra på det? Om nu haft, hur har ni ändrat på det?
Hur kommer det sig att man ofta sig Ja, när man egentligen inte kan, eller vill? Är det inte bara lättare att bara säga Nej på ett ödmjukt sätt? Varför ska vi ha så svårt för att säga nej? Är det för att vi är för snälla, eller att vi är rädda för den andra personen?
Jag personligen har lärt mig att säga nej med tiden, ja kunde inte säga nej för ungefär 1,5 år sedan, jag var alltid den som gjorde allt jobb oavsett vart det var. I skolan kunde jag göra alla grupparbeten helt ensam, på jobbet kunde jag ta på mig alla arbetsuppgifter. Men med tiden har jag lärt mig att säga nej, till en början kunde det handla om t.ex. vad killen ville äta, och ja sa ifrån när jag inte var sugen på det, sen vågade jag säga att jag var sugen på vissa saker, (Han visste om att jag inte kunde säga nej och han försökte verkligen få mig att säga nej).
Men nu kan jag säga ifrån, jag kan säga nej! Även fast det handlar om "stora"(för mig stora) saker, som t.ex. ett grupparbete, alla vet att ja inte gör allt längre. visst ställer jag upp om de behöver hjälp men aldrig att jag gör någon annans del, detta har lett till att jag blivit mer självsäker i mig själv, jag vågar stå på mig själv!
Är det ågon av er som har/har haft svårt för att säga nej? Om ni har, vill ni ändra på det? Om nu haft, hur har ni ändrat på det?
Kommentarer
Trackback
